torsdag 14 april 2011

Utanför burarna

Vi lever alla, mer eller mindre, i intellektuella burar. Men de har dörrar. Det kan inträffa, att dessa öppnas utifrån. Men då är de flesta av oss egendomligt ivriga, att själva stänga dem igen. Dock kan det hända, att en och annan drumlar ut och förirrar sig en bit bort från de trygga gallren. Efter ett tag blir emellertid de vidder som där kan anas så överväldigande, att många skyndar sig in igen. (Ibland in i en annan bur.) Efter detta kontrollerar och försvarar de envetet gallrens hållfasthet. De vet att gallren finns där och de gillar det.
Men så är det ändå någon enstaka person, som inte gärna återvänder till buren igen, även om de uppskattar dess funktion i vissa lägen. De vänjer sig långsamt vid det förändrade perspektivet och får så småningom också grepp om burarnas verkliga innebörd. Då bryr de sig inte längre så mycket om huruvida de är inne eller ute. De kan ju gå och komma som de vill. Men de skulle också gärna vilja prata med andra om de där gallren.
Om varför de bara är praktiska, inte obligatoriska.