måndag 2 maj 2011

Ett experiment

När man lever så mycket på och med Internet som jag gör för det mesta, kan det hända att man emellanåt drabbas av någon sorts övermättnad. Den har många dimensioner. En är ren överstimulans: många uppslag och fakta att kolla, många kontakter att upprätthålla eller ha koll på, många nya idéer och associationer som pockar på uppföljning och fördjupning -- en fördjupning som oftas inte blir av, eftersom nätet hela tiden lätt för vidare till nya, plötsligt uppkomna eller uppfattade möjligheter. För att inte tala om möjligheten att ständigt följa relevanta nyhetsflöden. Med disciplin och viss handlingskontroll är alltihop värdefullt. Men till och med då kan det hända att det blir för mycket av det goda. Våra mänskliga nervsystem är inte gjorda för att konstant befinna sig i ett kvasisocialt och informationsvärderande flöde, hela tiden, särskilt inte om det finns åtaganden och relationer i den analoga, fysiska världen som ställer rättmätiga krav på oss.

Förra veckan bestämde jag mig för att utan vidare åthävor göra ett experiment. Jag läste, såg eller hörde inga nyheter. Jag använde Internet sparsamt och bara för strikt fokuserade uppgifter. Jag ignorerade Twitter och RSS. Mail kollade jag snabbt varannan dag. Den e-post som inte var väsentlig och krävde snabba svar sparades eller kastades helt sonika. Ingen total avstängning, således, men en kraftig reduktion av in- och utflöde från och till den digitala nätvärlden. Jag jobbade; jag skrev; jag läste; jag pratade lite i telefon med vissa personer; jag gjorde upp planer.

Och resultatet? Ett djupt sinneslugn, en förmåga till koncentrerat tänkande och att, efter lugnt övervägande, fatta av viktiga långsiktiga beslut, ett förnyat fokus på vad jag verkligen känner och vet är väsentligt. Inget av detta hade jag känt av på allvar på länge, märkte jag. Mest anmärkningsvärt är kanske, att jag innan trodde att jag hade rätt mycket av detta, men efter det här experimentet insåg jag att det bara var en sorts mental association, inget verkligt sinnestillstånd. Det krävdes en radikal partiell avstängning, eller avskärmning, för att jag verkligen skulle uppleva skillnaden.

Pröva själv, så förstår du kanske vad jag menar.
Själv är jag nu "tillbaka" igen, men med föresatsen att verkligen upprätthålla en strikt balans framöver.