torsdag 19 maj 2011

Vad ser du i backspegeln?

annan plats har jag skrivit om vikten av att ha välinställda historiska backspeglar, mitt i allt framförhållande. När man verkligen ser i någon backspegel, särskilt om det är ens egen, kan oväntade känslor välla fram. Det är inte bara en intellektuell övning. Jag slås av den insikten när jag en morgon, innan dagens värv, får för mig att läsa dikt- och fotosamlingen Svartön av Hans Granqvist och Peo Rask. I en dikt citeras "ett brev":
"... jag har aldrig sett Svartön, jag har aldrig sett en malmhamn {...} för mig är malmbana, gruva, järnmalm och Luossavaara ord som är utbytbara mot mängder av andra ord -- dvs de bär i sig ingen särskild klang, ingen känsloladdning, inte mer än brunnsborrning, ladugård eller Finspång."
Jag tänker på mig och mina vuxna och nästan vuxna barn när jag läser detta. Det finns ord, nära besläktade med ovanstående, som för mig har en väldigt särskild klang: Domnarvet, pappersbruk, arbetarbostäder, masugn... I mitt minne är dessa, och många andra från ett svunnet svenskt tungt industrisamhälle, påtagliga sinneserfarenheter. För mina barn är det i bästa fall bilder i böcker eller "industriminnen", i stil med vissa delar av centrala Norrköping. Livet då är borta, men världen det födde lever ändå vidare.
Jag vet bestämt att man arbetade med någonting här
Berget sjöng av aktivitet och av detta någonting
byggdes välstånd. Detta någonting är egentligen så obegripligt
att det likväl skulle kunna kallas ingenting
Det som för mig är någonting är för dem ingenting. Illustrerar det inte svårigheten med backspeglar? På något sätt måste de fås att betyda någonting, inte bara för den som i kraft av sin egen forna upplevelse kan gripas av en egendomlig, kanske malplacerad, nostalgi. Den kan aldrig förmedlas. Men det faktum att vi alla i Sverige idag lever i och med konsekvenserna -- goda och onda -- av det industrisamhälle vi för inte så länge sedan var, det måste vi förmedla. Annars blir allt svävande. Vi också. Det får inte bli som i dikten:
Det återstår att se om detta var verkligt
Det har kanske bara ägt rum